Malin Johansson

Jo men det stämmer det där. Jag kan ibland få en känsla av att jag redan vet vad som ska hända innan det hänt. Jag kan inte förklara hur, den bara är där ibland liksom. Som idag:
Jag var tidig på tåget så jag gick på och satt mig för att äta min hemmagjorda kycklingsallad. När jag satt där och nästan var klar klev det på en mörkhyad man på tåget. Jag bara kände på mig att han skulle sätta sig i stolen på andra sidan gången - and so he did. Efter att ha lånat min penna pratade han dessutom med mig från Kalmar till Växjö. Han var från Kamerun. Sen tänkte jag att jag skulle passa på att gå på toa så jag traskade bort och igen, jag bara kände att det skulle vara någon inne på toan trots att den inte var låst. Vad gör man liksom? Jag kunde ju inte bara stå där utan jag öppnade och mycket riktigt - där halvsitter en medelålders dam över toan som är fylld med kiss upp till kanten. Pinsamt, fast nog mer för henne. Hon var från Tyskland. När jag kommit tillbaka till min plats, efter att berättat om hur toabesöket gick för en trevlig konduktör, satt jag mig för att lyssna på musik (där den ena hörlurens muff lyckats trilla av någonstans vilket inte var så värst skönt). En kvinna och hennes två barn kom och ställde sig vid sätet snett framför mitt. Kvinnan satt sig ner med den lilla flickan i knäet och pojken bredvid. Ännu en gång - jag bara kände på mig att de inte pratade svenska med varandra. Det var inte det att jag direkt såg att de kom någon annan stans ifrån, det la jag märke till mycket senare, det bara fanns där i mig. När vi skulle av tåget hörde jag dem prata på engelska (trots att iallafall pojken kunde flytande svenska). De var nog från England/USA.

Nu är jag i Skåne iallafall, om än inte så länge.

fotbollsträning, om än bara halva mig. sen lagfest, som jag helt plötsligt inte kände för sådär 1 timma innan, men lagfest = *tummen upp*. hade jag vetat hur det hade blivit och sen inte gått hade jag ångrat mig massor. jag har haft roligt ikväll faktiskt. jag är nöjd.

love & light, snart ett helt år sedan sist, sedan då, sedan vi.
varför kan man inte bara få spola tillbaka tiden, eller iallafall lyckas glömma?
varje gång jag ser någonting som påminner om då kommer allt tillbaks. det hemsöker mig, om nätterna, om dagarna, överallt och hela tiden. jag borde sluta med allt som påminner mig, som kommer till mig och lägger sig som stenar på mina axlar. problemet är att jag inte hade haft mycket kvar då. 

efterom klockan nu är 00.18 tillåts jag säga: "imorgon börjar mitt nya liv"
det är så att man knappt tror sig själv längre. hur många gånger har jag inte sagt så?
om det jag känner där inne förändras bara för att det råkar bli måndag, råkar bli en ny dag som har ett nytt datum, ja, hur sannolikt är det egentligen? men vad gör man? jag hoppas på den 25 januari som något mirakel.

dina ögon, dina läppar, ditt skratt
där borta
för långt bort.

du är nog den enda som inte ser
(eller så kanske du medvetet blundar)

i think you are the one i´ve been waiting for
but i don´t know if you´ve been waiting for me

Sådär. Fredag morgon och tenta. Det ska bli så skönt att få det avklart. Även om man skulle misslyckas så slipper man tänka på det för ett tag. Jag har sovit oroligt inatt, drömde att jag inte kom ihåg någonting, bara rörde till det. Hoppas det bara var en dröm. Nu ska jag äta frukost och ge mig lite energi och sen lugnt gå igenom allt en sista gång. Tenta 08.00-12.00.

 I´d rather be with you
Say you want the same thing too

uh. Det har varit sjukt mycket nu den här veckan, speciellt med plugg. Nu de senaste dagarna har jag varit så insnöad och helt borta att jag liksom inte kommer ihåg vad jag gjorde innan idag och vad jag gjorde igår. Det liksom rör ihop sig för att jag har så mycket att tänka på. Jag har iallafall beställd böcker till nästa kurs (ja jäklar vad dyrt!) och sen idag var jag och köpte en bok av en student från en senare termin. Sjukt tjock bok, på engelska, mmm. Men nu har jag den iallafall :) Måste bara säga att jag är lite stolt. Jag har nog aldrig pluggat såhär mycket, eller lagt ner så här mycket tid på ett prov / tenta förut i hela mitt liv. (Eller kanske, men knappt ändå). Jag hoppas verkligen att det går bra. Är sjukt nervös och känns jobbigt över att jag inte vet om jag gjort tillräckligt eller rätt saker. Jag ska fortsätta plugga nu, så fort jag skrivit klart här. Men tentan börjar redan klockan 08.00 så jag tror inte att jag kan sitta hur länge som helst i vilket fall. Nu när jag kom hem från fotbollen, som faktiskt gick hyfsat in emellan, fick jag för mig att panik-tvätta inför lördag och sådär. Ge mig energi säger jag bara. Jag är helt slut men ändå försöker jag gå på helvarv bara precis för att inte känna att jag är trött, haha. Jag har iallafall inte tänk läsa "barn av sin stad" mer. Då lär jag somna! Jaja, tentan får gå som det går. Jag har försökt. Imorgon blir det kanske bio, men antagligen bara lugn hemmakväll vid tv och göra absolut ingenting. 07.00 kommer Johan och hämtar mig på lördag. Tävling! (bara inte min hälsena fortsätter göra ont, eller axeln eller nåt annat bestämmer sig för att jävlas). Nä, vi ska äga ut dem! :D (självförtroende hjälper eller?!). Förresten hade jag velat spela badminton idag med. Jag gillar inte att träningarna är på samma dagar. Jag kan liksom inte välja.

Plugg och tvätt nu, sen en efterlängtad säng :)

jag vet inte om jag är arg. jag känner mig sjukt besviken, ledsen och stressad. jo, jag är nog arg med förresten. den här gången är det inte okej. det är inte okej att bara skita i allt. jag hatar attityderna. jag vill bara få ut all frustration inom mig på något vis. jag känner liksom hur tårarna pressar emot där innanför och bara vill ut. kroppen liksom lägger av. jag klarar inte att ha samvete för allt längre. jag klarar inte att tänka på allt just nu. men det är som att allt sitter fast i mig och det går inte att bara skaka av sig det. men det måste bort. liksom visst, jag klarar mig, det har jag alltid gjort på något vis. men bara en sån sak som idag kan få allting att rinna över. jag har bara lust att skita i allt, bara lägga mig ner och se timmarna passera utan att känna någonting, men jag känner och jag känner för mycket.

jag vill stänga av mina tankar och känslor och bara få vila, få ro.

It would be such a beautiful moment to see the look on your face, to know that I know that you know now. And baby that’s a case of my wishful thinking, you know nothing. Well, all I really wanna do is love you. A kind much closer than friends use. But I still can’t say it. And all I really want from you is to feel me, as the feeling inside keeps building. I will find a way to you if it kills me.. But how long can I go on like this, wishing to kiss you, before I rightly explode? This double life I lead isn’t healthy for me, in fact it makes me nervous. If I get caught I could be risking it all. There’s a lot that I miss, in case I’m wrong. If I should be so bold I’d ask you to hold my heart in your hand and tell you from the start how I’ve longed to be yours. But I never said I would, I guess I’m gonna miss my chance again.

maldita sea!
maybe better to step back before i´ve ruined everything

...

cyklade till maxi direkt när jag vaknat för att handla. skönt att göra det när det inte är så jätte mycket folk faktiskt. det är jobbigt som typ på fredagar vid 16-17-tiden. korgarna liksom fastnar i varandra och man kommer inte fram och köerna är långa och alla vill hem nu nu nu. nä, handla på morgonen säger jag.
när jag vaknade imorse och skulle vända mig om kände jag hur gårdagens core-pass verkligen tog även om det inte kändes speciellt igårkväll. fast första övningen var sjukt jobbig, säkert den som sitter i min mage nu, men det gillas! om man ska ha träningsvärk någonstans så är magen ett bra ställe att sätta den. den är där men liksom inte ivägen. en överraskning var däremot den relativt stora träningsvärk som satt sig i övre delen av ryggen.. massage hade absolut inte varit fel idag!, nej nej. känner lite för att träna idag med, men borde kanske hoppa det så att jag kan ge allt imorgon, om min kära axel tillåter det. fast pappa har gett mig världens recept. ingefära i vatten. "det hjälper mot typ allt". det ska jag testa snart tror jag, haha.
idag borde jag plugga massa. orka liksom. boken jag ska ha läst är på över 300 sidor och den är riktigt seg. hur ska man kunna läsa en bok om man hela tiden somnar? hmm. nä, men idag blir det plugg och kanske stan en runda för att inte sitta här heeela dagen.

jag längtar iallafall jätte mycket tills imorgon.

and the headlights on the highway
can not help me understand.
whatever it is you need I pray I am

helgen då då ...
fredagen var väldigt trevlig måste jag säga.
under lördagen var mamma och pappa och hälsade på och det innebar fixande på rummet, promenad i stan och mat ute. kul att dem ville komma.
idag har det bara varit plugg och träning. riktigt skönt att träna faktiskt. jag tänkte liksom knappt alls på något annat under den tiden. kanske någon liten gång, men det räknas inte. allt kändes hur bra som helst tills jag fick världens huvudvärk. efter lite massagesäng, mat och ipren blev det bra igen iallafall. förresten, man kanske borde bosätta sig i gymmet och träna 24-7. det är skönt att inte behöva tänka på det. räkna timmar. längta till något som inte finns just nu. längta till något man inte vet kommer finnas över huvud taget... och tänka allmänt. just nu känner jag iallafall att jag verkligen vill att någon bara ligger här nära och håller om mig.. kunna känna närhet. någon att tycka om. for you to be here is like wishing for rain as I stand in the desert.

Efter att ha lyckats sätta upp en hylla och en anslagstavla helt själv, som dessutom krånglade, var jag helt slut. Klockan var väl närmre 23.30 när jag gick och la mig. Skönt att få ligga ner. Det verkar som att det var ett bra träningspass igår. Redan när jag la mig på sängen kände jag den komma smygande, träningsvärken. När jag lagt mig till rätta hör jag ett fruktansvärt litet högfrekvent tjut, som antagligen kommer från ventilen. Omöjligt att somna till! Tar till en snabb lösning, går och hämtar MP3n och drar ur hörlurarna och stoppar in i örat som ligger upp från kudden. Äntligen inget tinitusljud mer. Jag somnar till, men ännu en natt kan jag inte sova. Jag vaknar om vart annat, vänder och vrider på mig och känner mig fången i min tröja och bland täcken och filtar. Går upp en runda vid 4 då jag fått nog. Gör ytterliggare ett försök. När jag väl somnat vaknar jag direkt av alarmet från mobilen. Godmorgon. Dålig morgon? Snart tid för skola. Rollspel. Jo men nog känner man ju för det såhär på morgonkvisten, när man dessutom fått sova en hel natt - när hände det senast egentligen? Jag önskar någon låg vid min sida och lugnade mina drömmar och mig. Inatt såg jag en död kvinna. Jag såg henne genom fönstret och hon satt där, som uppsatt, och tittade ut, med öppen mun. Jag mådde illa.

Jag hoppas att dagen blir bättre än natten. Jag måste till köpcentret igen då det jag köpte igår var håligt :/ Sen hoppas jag kunna spela lite badminton ikväll för min axel. Typsikt liksom, men lite försiktigt går nog. Och sen att bara vara där får mig att tänka på annat. Om det fortsätter snöa lär fotbollsträningen bli inställd iallafall. Jag hoppas verkligen jag får vara med och spela på söndag, med tanke på licens och allt. Jag hade behövt det. Aja, nu får jag väl skynda på med lite ordentligare kläder och cykla iväg till skolan.

Jag är sjukt målinriktad. Jag ser målet där framme och kan inte släppa blicken från det. På vägen snavar och faller för jag har ingen aning om var jag sätter mina fötter. Jag är redan där, även om jag är mil ifrån är jag redan vid det jag har föreställt mig. Det går för långsamt att plugga. Det går för långsamt med utveckling inom träningen och resultan syns inte tillräckligt fort. Det går för långsamt med allt som handlar om andra människor, för där jag vill vara nu, där är ingen annan än. Jag liksom springer iförväg och glömmer invänta verkligheten. Jag blir besviken för på vägen har jag liksom glömt bort allt annat och när jag väl stannar upp inser jag att jag har gjort det igen. ''Jag vill ha det, och jag vill ha det nu, helst i denna sekund, men jag kanske kan vänta tills imorgon.'' Det här kan vara anledningen till att jag sällan lyckas med någonting så pass bra som vill och som jag har föreställt mig. Utan tid kan ingenting komma till. Om jag ger det tid kanske jag verkligen lyckas. Det är bara det att jag känner att jag inte har den tiden. Hur kan jag, som inte ens levt hälften av mitt liv, känna att jag har för lite tid på mig för att lyckas? Det är en hemsk känsla. Kan inte tåget sluta röra på sig, bara för en stund? Kan jag inte bara få stå där på plattformen ett tag och låta allting komma ikapp mig? Det är jobbigt att vara före och i otakt. Jag vänder och vrider på allting som kan ha den där avgörande betydelsen 50000 gånger, utan resultat, då jag redan är där framme men samtidigt här, och här stämmer inte överens med där. Kan inte någon bara lugna ner allt och "bara va" med mig?..

Jag har kunnat skriva i evighet för det är så mycket där inne som bara snurrar runt och vill ut.

Snövit och 7 miffon med pappa på Helsingborgs stadsteater.
Första akten: långt under förväntningar
Andra akten: betydligt bättre!
Godkänd blir betyget.

Ikväll blir det mys och imorgon ''frukost'' med Pernilla (åh, längesen!) och Carro.
Snart har Skåne-tiden runnit ut för den här gången, tyvärr. På måndag bär det av till Kalmar igen.

Dagens:
Längta inte!
"Se fram emot" istället.