39
Äntligen! Inatt sätter jag och Carro oss på bussen till flygplatsen och sen flyger vi söderut, förbi regn och rusk, mot solen. Rhodos. It´s gonna be awesooome!
38
Jag visste inte att man kunde lukta så gott som honom. Jag visste inte att mitt hjärta kunde slå så fort som innan han kommit in och tagit av sig sina skor och lagt sin jacka där på golvet, och jag hade aldrig kunnat tänka mig hur bra det skulle kännas när vi låg där, bredvid varandra, i min säng. Jag lovade att inte bli kär i honom. Samtidigt som det kändes bra kändes det inte alls bra att lova någon det och jag ville bara säga "om du inte blir kär i mig", men jag kunde inte. Jag såg honom bara i ögonen, och lovade.
37
Även om jag så gärna velat hem förut så tar det emot att packa ner kläder och tillhörigheter i en resväska och bege mig "hemåt" - mot mitt andra hem. Även om jag vet att det här inte är något slut utan bara precis en början så finns den där tåren i ögonvrån, som liksom inbillar sig att det här är slutet på en fantastisk resa som jag gjort. Allt som finns här kanske ändrar form över sommaren, men det kommer inte att försvinna. Jag vill inte att det ska försvinna. Jag hade gärna stannat i de här ögonblicken som jag valt ut, länge länge. Jag hade gärna suttit där med dig fortfarande och fått frysa ögonblick. För första gången kommer jag inte lämna Kalmar med en lättnad. Saknaden kommer krama mitt hjärta.
