48
Can we pretend that airplanes in the night sky are like shooting stars?
I could really use a wish right now.
I could really use a wish right now.
47
Hur kan det vara så svårt att glömma något man så gärna vill komma ihåg? Åtminstonde kunde ju det som känns gömma sig och minnen i rörliga bilder vara kvar, som en film där man inte känner någonting.
46
Det var egentligen inget speciellt, de två bästa minuterna idag. De två bästa minuterna men de två kanske dummaste minuterna. De två minuterna som tänder en eld som inte finns och som inte borde få glöd och som absolut inte får börja brinna på riktigt. Då dör jag. Bränner inne. Och nu sitter jag här och vet egentligen inte någonting, om något - och vet ni? Det känns frustrerande. Åh Gud, vad jag hoppas tiden går fort - och står still.
45
Soon, but not soon enough - and then it will be gone - a fading memory.
Dreams and hope, love to win and love to lose. A breaking heart.
Nothing ever stays the same, but still not soon enough, still dreams and still hope,
and yet a heart ready to be saved. Let´s move closer.
Dreams and hope, love to win and love to lose. A breaking heart.
Nothing ever stays the same, but still not soon enough, still dreams and still hope,
and yet a heart ready to be saved. Let´s move closer.
44
Jag vet att jag skulle göra om det,
om och om och om igen, om jag fick chansen, om han gav mig chansen.
Ett tillfälle att bli bekräftad,
ett tillfälle att lyckas,
ett nytt hopp, en ny dröm, en ny önskan,
om något som inte finns och som aldrig kommer att existera,
men en låga som tänts,
för någon dag,
några nätter,
timmar och minuter.
Utbyte av leenden och blickar,
tolkade som om världen låg framför oss, och bara oss,
som om ingen annan fanns,
som om ingen var där och ingen kände.
Men sen,
när tiden runnit ut,
träder dem fram och skrattar mig i ansiktet.
Dem som han tittar åt, med fina kroppar och underbara leende,
så många klasser över mig.
Och ändå så vet jag,
att jag skulle göra om det,
om och om och om igen, om han gav mig chansen,
till ännu en dröm, ett hopp och en önskan.
om och om och om igen, om jag fick chansen, om han gav mig chansen.
Ett tillfälle att bli bekräftad,
ett tillfälle att lyckas,
ett nytt hopp, en ny dröm, en ny önskan,
om något som inte finns och som aldrig kommer att existera,
men en låga som tänts,
för någon dag,
några nätter,
timmar och minuter.
Utbyte av leenden och blickar,
tolkade som om världen låg framför oss, och bara oss,
som om ingen annan fanns,
som om ingen var där och ingen kände.
Men sen,
när tiden runnit ut,
träder dem fram och skrattar mig i ansiktet.
Dem som han tittar åt, med fina kroppar och underbara leende,
så många klasser över mig.
Och ändå så vet jag,
att jag skulle göra om det,
om och om och om igen, om han gav mig chansen,
till ännu en dröm, ett hopp och en önskan.
43
Ibland önskar jag att jag kunde glömma allt om honom. Jag vet att det kommer bli bättre, att jag kommer glömma hur det kändes. Jag vet att det bara kommer förbli minnen som jag någon gång då och då kommer se tillbaka på utan att känna någonting. Ibland önskar jag att mitt hjärta gav efter för min hjärna - att logik kom framför känslor och drömmar. Jag visste att det var dåligt och jag kunde se hur det skulle sluta, men samtidigt kunde jag inte hjälpa att drömma, att hoppas, att den här gången skulle bli annorlunda - att han skulle vara annorlunda. Det är nya drömmar, nytt hopp, ny tro och önskan. Att gripa efter något som inte finns, en illusion. Jag är blind för mig själv och ser jämt det som inte finns.
42
Vi skulle gå hem från baren - "Rainbow". Ett väldigt passande namn på något vis, där den låg precis ovanför stranden, med fri utsikt mot havet. Klockan var mycket och vi skulle gå hem, jag och hon och dem tre. Vi gick längs stranden, i mörket, med månens sken över havet och stjärnorna som såg ner på oss. Jag kände en otrolig dragningskraft. Jag kände hur han kom närmre och jag kände hur jag liksom drogs mot honom. Vi hamnade nära och låtsades inte om det. Vi gick nära och våra armar nuddade vid varandras och jag visste inte om jag hade råkat, om han hade råkat, gå lite för nära. Sen kände jag hur han tog min hand. Sekunderna vi var ett tog slut alldeles för fort. Det var nu vår hemlighet. Ingen märkte, ingen såg - men vi kände.
41
NU SKA DET KÄMPAS!
NU SKA JAG LYCKAS!
NU SKA JAG LYCKAS!
40
Det var längesen skrev här. Uppdateringar kommer. Det enda jag vill få ut nu är att:
Man känner inte som man gör av ingen anledning. Snälla, bara ge mig någon som vill följa med iväg i augusti, dit, dit och tillbaks. Jag vet inte vem jag ber. Någon, någon som kan göra något åt saken. En högre makt? Finns det? Jag är inte så säker längre - och det är kanske det som är felet.
Man känner inte som man gör av ingen anledning. Snälla, bara ge mig någon som vill följa med iväg i augusti, dit, dit och tillbaks. Jag vet inte vem jag ber. Någon, någon som kan göra något åt saken. En högre makt? Finns det? Jag är inte så säker längre - och det är kanske det som är felet.
