Malin Johansson

Vi skulle gå hem från baren - "Rainbow". Ett väldigt passande namn på något vis, där den låg precis ovanför stranden, med fri utsikt mot havet. Klockan var mycket och vi skulle gå hem, jag och hon och dem tre. Vi gick längs stranden, i mörket, med månens sken över havet och stjärnorna som såg ner på oss. Jag kände en otrolig dragningskraft. Jag kände hur han kom närmre och jag kände hur jag liksom drogs mot honom. Vi hamnade nära och låtsades inte om det. Vi gick nära och våra armar nuddade vid varandras och jag visste inte om jag hade råkat, om han hade råkat, gå lite för nära. Sen kände jag hur han tog min hand. Sekunderna vi var ett tog slut alldeles för fort. Det var nu vår hemlighet. Ingen märkte, ingen såg - men vi kände.