51

Det är nog nu det är tid att fråga sig själv om det är värt att fortsätta gå, eller om man helt enkelt ska stanna den här gången. Stoppa arméerna som bara vill fram, bara vill vinna, bara vill känna det där igen - seger. Det är nog nu det är tid att fråga sig själv om det är värt det, smärtan, risken att förlora det som finns, risken att förlora allt. Jag vet inte. Hur ska man någonsin kunna veta? Varför vill man alltid ha det där som man inte tycks kunna få? Och varför är det så svårt att skilja på dröm och verklighet? Ännu ett fall mot marken vet jag inte om jag kan ta, inte heller en ny spricka i hjärtat. Och allt det här, allt det här gör jag mot mig själv, för han vet inte, han vet ingenting. Jag säger ständigt till mig själv att tänka logiskt, sluta lyssna till hjärtat, till det som jag tror är känslor. Bara sluta. Tänk logiskt. Anledningen till att man ofta vill ha sånt som man inte kan få är kanske just den att man inte kan få det och måste bevisa för sig själv att det inte stämmer. Tänk logiskt. Är det värt det eller gör jag alla en tjänst genom att låta honom vandra gatorna fram lyckligt ovetandes?

Jag är trött på det här.
Gör det enkelt.

50

Idag.
För 4 veckor sedan kändes idag som en evighet bort, men nu, när man vänder sig om och ser tillbaka, har allt gått så fort och de här 4 veckorna har bara sprungits igenom. Men idag är idag och idag betyder Grekland och äventyr med min pottis Johanna. Kärlek på det. Massa kärlek.


49

el pasado mañana
kärlek

RSS 2.0