Malin Johansson

Ibland önskar jag att jag kunde glömma allt om honom. Jag vet att det kommer bli bättre, att jag kommer glömma hur det kändes. Jag vet att det bara kommer förbli minnen som jag någon gång då och då kommer se tillbaka på utan att känna någonting. Ibland önskar jag att mitt hjärta gav efter för min hjärna - att logik kom framför känslor och drömmar. Jag visste att det var dåligt och jag kunde se hur det skulle sluta, men samtidigt kunde jag inte hjälpa att drömma, att hoppas, att den här gången skulle bli annorlunda - att han skulle vara annorlunda. Det är nya drömmar, nytt hopp, ny tro och önskan. Att gripa efter något som inte finns, en illusion. Jag är blind för mig själv och ser jämt det som inte finns.