Malin Johansson

Jag vet att jag skulle göra om det,
om och om och om igen, om jag fick chansen, om han gav mig chansen.
Ett tillfälle att bli bekräftad,
ett tillfälle att lyckas,
ett nytt hopp, en ny dröm, en ny önskan,
om något som inte finns och som aldrig kommer att existera,
men en låga som tänts,
för någon dag,
några nätter,
timmar och minuter.
Utbyte av leenden och blickar,
tolkade som om världen låg framför oss, och bara oss,
som om ingen annan fanns,
som om ingen var där och ingen kände.
Men sen,
när tiden runnit ut,
träder dem fram och skrattar mig i ansiktet.
Dem som han tittar åt, med fina kroppar och underbara leende,
så många klasser över mig.
Och ändå så vet jag,
att jag skulle göra om det,
om och om och om igen, om han gav mig chansen,
till ännu en dröm, ett hopp och en önskan.