Feelings
Jo men det stämmer det där. Jag kan ibland få en känsla av att jag redan vet vad som ska hända innan det hänt. Jag kan inte förklara hur, den bara är där ibland liksom. Som idag:
Jag var tidig på tåget så jag gick på och satt mig för att äta min hemmagjorda kycklingsallad. När jag satt där och nästan var klar klev det på en mörkhyad man på tåget. Jag bara kände på mig att han skulle sätta sig i stolen på andra sidan gången - and so he did. Efter att ha lånat min penna pratade han dessutom med mig från Kalmar till Växjö. Han var från Kamerun. Sen tänkte jag att jag skulle passa på att gå på toa så jag traskade bort och igen, jag bara kände att det skulle vara någon inne på toan trots att den inte var låst. Vad gör man liksom? Jag kunde ju inte bara stå där utan jag öppnade och mycket riktigt - där halvsitter en medelålders dam över toan som är fylld med kiss upp till kanten. Pinsamt, fast nog mer för henne. Hon var från Tyskland. När jag kommit tillbaka till min plats, efter att berättat om hur toabesöket gick för en trevlig konduktör, satt jag mig för att lyssna på musik (där den ena hörlurens muff lyckats trilla av någonstans vilket inte var så värst skönt). En kvinna och hennes två barn kom och ställde sig vid sätet snett framför mitt. Kvinnan satt sig ner med den lilla flickan i knäet och pojken bredvid. Ännu en gång - jag bara kände på mig att de inte pratade svenska med varandra. Det var inte det att jag direkt såg att de kom någon annan stans ifrån, det la jag märke till mycket senare, det bara fanns där i mig. När vi skulle av tåget hörde jag dem prata på engelska (trots att iallafall pojken kunde flytande svenska). De var nog från England/USA.
Nu är jag i Skåne iallafall, om än inte så länge.
