57

Everytime I try to fly I fall without my wings,
I feel so small - I guess I need you.

Hård som sten, varför kan jag inte vara hård som sten? Jag kastar stenar i mitt eget glashus, river väggar, blöder. Men hans ord ekar mellan mina väggar och jag klarar inte av att se honom gå. Om man kryper ihop, lägger sig i forsterställning på golvet, och känner hur tårarna rinner ner för kinderna, så borde det väl bli bättre snart? Hjärtat borde väl självläka och minnena, hoppet och drömmarna tynas bort?
Jag tror jag får ligga här ett tag.

My goal was to reach his hands,
I didn´t even get that far.
And what hurts the most was being so close.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0