52
"Hur vet du att du inte har mig?" sa han - ungefär 30 minuter efter det att jag hade bestämt mig för att lägga ner, stanna. "Jag vet inte, jag kan inte läsa tankar" sa jag. "Jag tycker att det är rätt uppenbart, sa han, det du tror, det är svaret". "Om jag tror ett nej, är det rätt då?" "Nej, för det är inte det du tror, innerst inne".
Och nu då? Jag hade bestämt mig men han liksom rev upp allt igen. Han liksom slet avtalet jag gjort med mig själv i stycke och nu står jag här, mellan allt, och jag vet inte. Det är svårt. Tre och en halv timme bort. "Men jag finns fortfarande på den här jorden", sa han.
Var står jag nu och vad betyder det här? Tre och en halv timme är några steg.
Kommentarer
Trackback
