35

Förut längtade jag till imorgon. Nu vet jag inte längre. Jag sa tidigare att jag aldrig vill se tillbaka och ångra något jag aldrig gjort eller aldrig sagt, och det håller jag fast vid. Jag tror inte att jag ångrar att jag sa det där, att jag avslöjade det som då var sanning. Jag vet bara att det skrämmer mig att veta att jag måste möta hans blick, och det skrämmer mig att jag måste befinna mig i den oreda jag skapat. Men man kan bygga murar och man kan skapa avstånd. Om det behövs kan jag bygga en mur.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0