30
Jag har tappat mina ord och låst in mina känslor. När jag ser tillbaka undrar jag ofta varför jag gjorde som jag gjorde. Varför jag sa det där jag sa. Varför jag igen och igen gör om samma sak som jag alltid lovar mig själv att aldrig göra om. Ibland undrar jag hur det hade varit om jag någon gång låtit bli. Om jag bara hade varit. Om jag inte hade låtit mig känna - för visst kan man hålla känslor borta? Det är precis som att jag söker efter komplicerade situationer, för att det vore för lätt annars, för ingenting som är värt något är väl lätt?
Jag kanske spelar ut mig själv.
Noen ganger tenker jeg på noe jeg hørte noen si. "Det skal kjennes at man lever." Det er jo ikke meningen et alt skal være så lett alltid, ikke sant? Men noen ganger er problemet at det kjennes altfor mye at man lever. Noen ganger vil man bare ha det sånn der fint, uten at noe er vanskelig. Jeg forstår hur godt som helst hva du mener.
åh, det känns så bra att du säger det där, att du förstår. ibland känns det som att man går runt och är så ensam med allting - tack.
