15
För första gången i mitt liv har jag känt mig knäsvag på riktigt och jag vet inte vad som händer med mig. De tusen fjärilar jag inte visste att jag hade flög runt i min mage. Varje gång jag ser honom, om än bara på bild, vaknar fjärilarna till liv och något sånt här brukar inte hända mig. Det är synd att han inte vet någonting - fast det kanske är lika bra - jag vill inte riskera att de dör riktigt än.
Jag fingrar på bilder som föreställer honom. Det var längesedan jag såg någon så vacker och jag älskar hur han får fjärilarna i min mage att vakna till liv. Det ansiktet, det leendet, den kroppen. Jag bara älskar när han ser på mig och ler sådär. Trots att jag inte träffat honom många gånger alls pirrar det till sådär lite extra och jag vet inte vad det betyder, jag vet bara att jag vill ha mer. Jag kunde känna hur hans närvaro fyllde mina lungor med syre. Jag tog in honom. Jag andades för första gången på hela dagen och jag blev levande på något sätt.
Säg mig när jag kan andas in dig igen..
