1
jag tänker för mycket, det vet alla som försöker komma mig nära.
det värsta är efteråt, när man gått åt olika håll och man vet inte om man någonsin kommer få känna sig så levande igen. jag vet inte om händerna någonsin kommer varandra över min kropp igen eller om ögonen kommer titta djupt i mina och säga att "detta är för bra för att glömmas". man vet inte om det bara var ord som råkade passa just dom timmarna, just oss, då. det är efteråt det är värst när man tänker för mycket. man vänder och vrider på det och på andra sidan sitter han och har kanske inte en tanke på vad som hänt, medan man själv inte ser någonting annat, inte ens om man öppnar ögonen.
jag kände något som jag inte trodde var möjligt igen bara för några få dagar sedan. han gav mig något, liksom livet tillbaka för en stund. nu vet jag inte om allt bara var en lögn och även fast det sägs så så kan man inte leva på minnen. mitt hjärta är fast på andra sidan jorden och det är väl klart att det gör ont. ondare när man inte ens vet.
