17
Jag hatar att känna att man "måste" någonting och speciellt när dessa måsten egentligen inte ska vara måsten utan något kul, något att se fram emot och något att känna glädje inför. Det kanske kommer tillbaka, kanske inte. Just nu finner jag inte den där glädjen var jag än letar. Samtidigt som jag inte verkar kunna stå för vad jag verkligen vill utan att få dåligt samvete (mot vem egentligen?!) och det ena med det andra, får jag släpa mig till platsen jag inte vill till och se hur det som skulle kunnat vara dagens räddning finns åt andra hållet. Tiden liksom rinner mellan mina fingrar och det skapar inbordes panik att känna att det snart är över, om än bara för den här gången, och måstet vinner än en gång och invaderar livet och sommaren. Det borde ju kännas kul, som förut, när man var liten. Det borde inte vara såhär.
