20/10
KTC idag. Klinisk träning. Jomen. Vi fick träna på att resa och vända varandra i sängen och lite sånt. Det var faktiskt rätt kul. Eller, sällskapet och lite knäppa grejer gjorde passet till något lyckat och det blev mycket skratt, och dessutom lärde man sig lite. Med andra ord är jag rätt så nöjd!
Efter att ha varit och handlat försökte jag mig på att göra köttfärspaj. Det gick väl sådär, men det gick att äta så det duger ;)
Jag har verkligen sjuk träningsvärk sen träningen igår. Hela magen och ryggen, ohja, fast det är rätt gött, haha. Ikväll tror jag att det blir fotbollsträning. Jag är inte riktigt pepp ännu, men det är fint väder och inte allt för kallt och blåsigt, så det ska nog gå att släpa sig dit, tror jag ^^,
Fram till träningen får jag nog ta och plugga till högskoleprovet. Det lockar inte, kan jag säga.
Det är så fel att det är såhär. Samtidigt som jag inte kan få nog, vill jag bara sudda ut hans bild ur mitt huvud, vända mig om och gå vidare. Det är inte värt det. Det är inte värt det och jag hatar "envägskommunikation". Jag behöver släppa taget. Men vi båda har en anledning att stanna kvar. Jag försöker glömma vad han gör mot mig. Men sen gör han det om och om igen. I thought I was back. I guess I have to try harder. Var ska det sluta? Hur länge till orkar man? Och när kommer känslorna ge vika .. och liksom försvinna?
vänta? jag har väntat och jag väntar - men på vadå?
