11/8

min rygg är helt konstig
kunde knappt gå upp imorse
hoppas det inte är något som är fel.

jag vet verkligen inte vad jag ska göra.
jag tror inte att jag kan göra något egentligen,
men jag önskar där fanns något jag kunde göra.

just nu känns ett helt liv utan honom omöjligt.
det är synd att han inte vet allt, jag hade velat att han skulle veta allt. 

jag hade velat kunna gå in i andras huvuden för att se vad de tänker.

don´t say goodbye
jag hoppas att våra vägar möts igen
(och med det sagt ... )

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0