Malin Johansson

egentligen vet jag inte vad jag ska skriva. känner mig tom, ja mest tom faktiskt. jag trodde att vi närmade oss vår bana runt solen, jag trodde att vi var på väg att mötas igen. sen kom bomben, ja typ bigbang inom mig. allt förändrades. jag vet inte längre vem jag ser i ögonen. jag visste inte längre vem som stod framför mig. och hon skyller på mig. hon skyller på mig. allt är så jävla synd om henne. allt är så jävla synd om alla andra. det är jag som ska förändras. det är jag som måste göra någonting. det är jag som måste ha svar på alla frågor - och det är jag som är otillräcklig - inte bra nog. jag är inte långsint - det har jag aldrig varit - och förlåta brukar vara lätt. det här var som ett slag i ansiktet, en kniv i hjärtat. jag blöder.