Malin Johansson

Jag såg honom för första gången igår och redan vid första glimten kändes han bekant på något sätt. Hans leende var bländande och hela han utstrålade glädje och säkerhet. Jag kände det där pirret i magen, fjärilar som flög runt där inne och jag kom på mig själv att le under hela timmen vi spenderade under samma tak. Hans röst var inte som jag hade tänkt mig, den var tusen gånger vackrare, len på något vis. Och när han tittade på mig kände jag hur det brändes, som en sol en vacker sommardag. Det var svårt att slita blicken från honom.