29
28
Det pirrar till sådär i min mage bara jag ser honom, om än bara på bild!
Det är nog omöjligt att inte falla för honom.
27
Det är underligt hur annorlunda allt kan te sig när det omges av snö och mörker, och hur ljust och fyllt med liv det blir när sommaren närmar sig. Sist jag gick den där stigen genom skogen låg snön som ett täcke över marken och jag möttes av rådjur som såg på mig med vädjande ögon. Trots att solen lyste då är det inget mot nu. Grönt gräs och blommor som log, och när jag nådde bryggan såg jag hur vattnet lyckats bryta sig loss från vinterns is. Jag kunde inte göra annat än att le. Jag gick ut på bryggan och den knakade precis så som bryggor gör efter en tuff vinter. Jag hade verkligen saknat att ligga sådär, omringad av vatten, och höra vågorna slå mot stenarna under mig.
26
25
24
23
Om en kille inte anstränger sig, vill träffa dig eller tar sig tiden att på något sätt höra av sig till dig är han helt enkelt inte intresserad. Hans internet har inte lagt av, han har inte tappat bort ditt telefonnummer, han är inte fast i en bilkö, på jobb eller på en långtidssemester. Det spelar ingen roll hur mycket han har att göra, för om han är intresserad finner han den där minuten som det tar att höra av sig till dig och fråga hur du mår. Han tar sig ledigt en dag för att träffa dig, och om det verkligen inte skulle gå just nu (för det finns undantag), så visar han åtminstone att han försöker. Det spelar ingen roll hur många signaler vi tycker att vi utläser från det han gör som på något sätt skulle kunna tyda på att han är intresserad. Varför gör vi alltid såhär (för jag vet att jag inte är ensam)? Varför inbillar vi oss alltid saker och läser in något annat i varenda grej en kille gör eller säger? Vi kanske borde acceptera att killar inte är så som vi vill att de ska vara. Vi borde kanske inse oftare att han helt enkelt inte är intresserad. Istället lägger vi ner timmar, dagar och veckor på att ständigt vara tillgängliga, på att ständigt försöka, på att ständigt kolla telefonen eller datorn efter något missat meddelande. Vi analyserar och vänder och vrider på allt som går för att vi så innerligt har den här längtan efter något som kanske inte ens finns. Det har slagit mig, att om det verkligen hade funnits något där, hade vi då inte märkt det utan att behöva tänka och analysera och rådfråga vår bästa vän flera gånger om för att vi önskar att svaret finns där? Hade vi inte märkt om han verkligen hade varit intresserad?
Vi kanske läser in för mycket och blir sårbara ofta, men vi bryr oss åtminstone.
22
Snart, snart.
21
20
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Jag vill tro att det är något bra, något annorlunda, något nytt - men jag vet inte om jag vågar. Jag vet inte om jag vågar ha fel igen och jag vet inte om jag vågar riskera något så att han springer mil bort och aldrig vänder sig om för att se på mig igen. Det skulle kännas så tomt om han inte såg på mig sådär igen.
19
Jag lägger ner, kastar in handduken för ett tag.
Jag är egentligen inte den som ger upp.
18
Jag hoppas att det här inte är den dagen då den här drömmen slutar. Jag hoppas att det inte är den här dagen, och jag hoppas att den aldrig kommer. Jag hoppas att allt förvandlas till verklighet, för visst kan drömmar bli verklighet? Visst kan de bli sanna?
17
Jag hatar att känna att man "måste" någonting och speciellt när dessa måsten egentligen inte ska vara måsten utan något kul, något att se fram emot och något att känna glädje inför. Det kanske kommer tillbaka, kanske inte. Just nu finner jag inte den där glädjen var jag än letar. Samtidigt som jag inte verkar kunna stå för vad jag verkligen vill utan att få dåligt samvete (mot vem egentligen?!) och det ena med det andra, får jag släpa mig till platsen jag inte vill till och se hur det som skulle kunnat vara dagens räddning finns åt andra hållet. Tiden liksom rinner mellan mina fingrar och det skapar inbordes panik att känna att det snart är över, om än bara för den här gången, och måstet vinner än en gång och invaderar livet och sommaren. Det borde ju kännas kul, som förut, när man var liten. Det borde inte vara såhär.
16
Jag tror inte att det är så bra det här. Jag tror att jag är alldeles för genomskinlig och det är nog inte bra. Inte nu. Ibland är det dumt när insidan går att läsa utanpå. Vad jag än gör känns det precis som att jag går runt med stora lappar på hela mig som bara skriker att dem vill bli lästa och visar alla mina hemligheter. Jag borde vara mer försiktig - jag ska försöka plocka ner dem, lapp för lapp.
